BEX

Vet du om att mitt humör kan ändras på bara en sekund beroende på vilken låt som spelas just den sekunden? Vet du att jag kommer ihåg första gången jag hörde en låt, att jag kommer ihåg lukten jag kände just då och vad jag gjorde?
Vet du att The River med Bruce Springsteen får mig att bli 7 år och tjuvlyssnandes på två föräldrar som dansar runt på vardagsrumsgolvet, fortfarande hela och lyckliga. The River får mig att känna doften av utbrunna stearinljus och vindimma varje gång jag hör den.
Vet du att jag blir illamående när jag hör de första sekunderna i Pink Floyd – The thin ice? Och att jag inte kan lyssna på munspelssolot i Ulf Lundell – Tre bröder utan att bryta ihop. Det var den första låten som pappa lyssnade på efter att hans tvillingbror dog. Jag satt med min lillebror i knät och stirrade in i köksluckorna och försökte förstå att min extrapappa inte levde längre. Nu var de inte längre tre bröder, nu var de två (det var ingenting särskilt med oss, mer än att vi var tre bröder).
Jag tror inte du vet att Blur – Song 2 får mig att vilja dansa fruktansvärt fånigt tillsammans med mina två bröder precis som vi gjorde när vi hörde den låten första gången hemma hos vår morbror.
Billy, When you say nothing at all och Ingen kan älska som vi får mig att tänka på tre olika pojkar som alla någon gång fått en liten bit av mitt hjärta. När jag hör Susanne Sundfor – The Brothel känns det som om hela min kropp krossas och jag slutar att andas. Första gången jag hörde den låten var jag ensam, klockan var inte ens sex på morgonen men jag kunde inte sova. Jag gör allt för att inte påminnas om den dagen, den olidliga smärtan jag hade i hjärtat och magen vill jag inte återuppleva. Men The Brothel får mig att känna exakt likadant som jag gjorde då. Den kom på min iPod när jag satt på tåget en eftermiddag, jag började gråta när hon sjöng första ordet. Nu lyssnar jag bara på den när jag är ensam.
Winnerbäck (kungenkungenkungen) med En svår och jobbig grej tar mig tillbaka till Öland 2004 tillsammans med Lydia och Emilia. (det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot).
Le Sport – Tell No one about tonight får mig att tänka på någon som tog mig med storm trots att jag envist kämpade emot. Kurt Nielsen – Never Easy hjälpte mig många gånger när jag var trött på honom som aldrig kunde bestämma sig (han som sjöng ingen kan älska som vi för mig). Jag sjunger högt när jag hör Broder Daniel – Underground (we don’t care what they say about us).
Jag kan fortsätta I evigheter.