BEX

Mina kära vänner. Min blogg är väldigt försummad these days, jag erkänner, mitt bloggande sjunger nog på sista versen. Eller så är det bara en period igen. Vi får se sa den blinde till den döve. Eller hur det är man säger. Jag sitter i min soffa på Götgatan och lyssnar på nostalgisk musik ikväll. Jag är väldigt nostalgisk just nu, tänker väldigt mycket. Och så försöker jag hitta någon slags lust. Jag har mycket lust till att leva. Leva. Spendera tid tillsammans med mina kärlekar, för det är då jag känner att jag lever. Det är lusten till studierna som ligger i skuggan just nu. Jag har lite svårt för måsten. Är mer en sådan person som vill leva lite spontant. Ta dagarna som de kommer. Sväva lite genom livet. Leva som jag gjort de senaste veckorna. Somna varje natt till ljudet av andetag.

Nu blev det ju såhär. Som jag sa till lilla L alldeles nyss i telefonen. När jag bloggar blir det antingen djupt och fundersamt eller lättsamt och onödigt. Nu blev det ett tungt inlägg. Typiskt.

Jag är tacksam för mina underbara vackra, kloka vänner. För mina starka syskon. För min fantastiska mamma (du gör mig stolt varje dag).