BEX

Min bästa vän i hela världen var hos mig igår. Min fina fina tjej. Vi gick en promenad, åt en glass, sen drack vi te och åt skorpor för glatta livet framför Grey's Anatomy och bara pratade av oss en massa skit. Hon gör en dålig dag så himla mycket ljusare med sin blotta närvaro :)

Det här inlägget är lite tillägnat henne (eller typ helt och fullt egentligen). Ibland när man tänker efter känns det lite konstigt att man kan träffa sin andra halva när man är 13 år och är en liten skitunge, och sen hålla ihop år efter år utan att tröttna. Snart 8 år har vi varit varandras halvor, och många år till ska det bli (så länge vi båda andas). Vi har gått igenom det mesta tillsammans, alltifrån små värdsliga problem, till händelser som fått hjärtat att gå sönder och världen hamna i obalans ett tag.
När vi var yngre var våran livsplan att ALLTID stå vid varandras sida. Alltid bo i samma stad, aldrig mer än gångavstånd till varandra. När tiden går inser man att den planen inte riktigt fungerar i praktiken, tyvärr. Men istället lär man sig att man kan stå vid varandras sidor trots långa avstånd och olika framtidsplaner. Men en sak är säker. Den dagen vi skaffar hus och familj, ska våra hus byggas i samma område, våra barn ska växa upp med varandra och vi ska dricka kaffe på varandras altaner på sommaren.

Lydia&Rebecca 31 december 2005