BEX

Jag tycker inte om kvällar. Inte den här årstiden. Det är mörkt och deprimerande och jag hatar dom. Att veta att jag ska sova ensam utan andetag att andas i takt med. Jag saknar glada sommarkvällar, solnedgångar med dom bästa på en klippa vid en sjö. Att grilla, att skratta, att gå långa kvällspromenader och prata med Lydia, Hannah och Lovisa. Saknar sommarkvällar på min eller vännernas altaner. Jag vill ha sommar. Midsommar. Ljusa och varma kvällar. Glädje. Livslust.

Jag blir alltid lite smått förstörd om vintrarna. Känner en väldigt stor lust att ligga kvar under täcket på morgnarna tills mörkret har övergått till ljusa vårdagar. Den här vintern är värre än vanligt, den har inget slut känns det som. Snön öser ner och ligger i drivor i vitt överallt, det är 20 minusgrader utomhus och väderleksrapporten rapporterar bara om mer snö. Jag har prestationsångest över det mesta, jag vill räcka till för alla så att jag räcker till slut inte till för mig själv. Det är svårt att vara positiv, men jag försöker mitt bästa. Jag försöker vara glad över saker som går bra, över att jag gör något jag tycker om, att jag har världens bästa vänner, syskon och mamma. Jag är positiv och glad egentligen, det är bara svårt att hitta glädjen i mörker. Men det går, bara man försöker. Vi går mot ljusare tider, det vet vi allihopa. Jag tror att livet ordnas upp med tiden.

Förlåt för ett sånthär inlägg, men ibland är det bara skönt att skriva av sig lite.
Jag ska duscha nu, sen ska jag sova. Och imorgon är det en bra dag.

P
U
S
S

(förövrigt har bilden ingenting med inlägget att göra. det är bara en bild jag tog idag när jag fördrev min tid och tyckte att det är en bra sak att mobilkameran bestämt sig för att fungera igen)