BEX

Det är mycket som belamrar mitt huvud nu. Det blir överbelastning ibland. En olycka kommer sällan ensam, har någon vis person uttryckt någon gång. Det är sjukdomar, brustna hjärtan, krossade livsdrömmar. Fortsätt vara den starka tjej jag känner så klarar du dig genom allt stod det i ett sms jag fick 21.53 igår kväll. Ett telefonsamtal 23.35 fick mig att gråta av skratt som en omväxling. Så lite gör så mycket. Jag dricker baljor av kaffe för att orka med dagarna. Jag sover dåligt, alla tankar slåss om utrymmet inuti mitt huvud och det slutar oftast i huvudvärk. Men det är inte jag som mår dåligt. Jag vet att tiden läker alla sår. Jag har haft tid på mig att bearbeta. Däremot önskar jag att jag skulle kunna ta över all smärta mina kära bär på. Mitt hjärta skär av vetskapen att världens vackraste människor gråter om kvällarna, tar ett glas för mycket eller går vilse för att de inte längre vet vägen hem. För jag vet hur ont de har. Jag vet hur den molande värken i magen känns. De är för bra för att må så. Jag vill bära er genom allt. Men jag kan bara älska er. Mer än allt.

Världens finaste sa en gång i augusti att min klänning var fin. Så jag har på mig den idag. Känner mig fin.