Jag hörde trummorna på stan, dom sa att du lämnat mig. Jag hörde vad demonerna sa: det är slut och ingen kan hjälpa dig.

Ännu en trevlig dag går mot sitt slut. Varit lugnt hela dagen, hela kvällen har jag och Lydia suttit ute i Downie/Källner-huset och verkat vara 30 år äldre än vad vi egentligen är. Innan träffades vi på kvällarna med en påse chips, en flaska cola och flötade ner oss i soffan. Nu sitter vi runt köksbordet med en hembakad morotskaka (av Lydia, inte av någons förälder) och dricker kaffe, och pratar i timmar. Är det tant-poäng på det eller? Ja, tydligen. Haha. Ska nog bara säga att Lydia och Emilia är så sjukt bra. Världens bästa Lydia. Världens bästa Emilia. Dom känner jag :)

Nu lyssnar jag på bra musik, tänker, och funderar på om sängen kanske saknar mig. Känns som om jag vänt på dygnet lite, vill komma tillbaka i normala gängor nu. Så kanske skulle sova snart :)

Kommentarer
Postat av: Anonym

go och glad, kexchoklad

2009-01-09 @ 14:08:49
Postat av: Anonym

såhär på en fredagsdag

2009-01-09 @ 14:09:05
Postat av: Anonym

fast det känns som måndagq

2009-01-09 @ 14:09:17
Postat av: Anonym

anteckna

2009-01-09 @ 14:09:30
Postat av: Anonym

mvh / van de-kramp

2009-01-09 @ 14:09:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0