BEX

Jag har skaffat en ny blogg. Har ännu inte bestämt om den ska vara lite anonym såhär, eller om jag ska slänga in mina bilder, fixa header och sånt. Släppa in.

Jag kan inte heller riktigt säga varför jag skaffade en ny blogg. För skriva av mig kan jag ju likagärna göra i alla mina block, som redan är nerklottrade med ord. Texter. Namn. Men det är något med att skriva offentligt, något jag inte kan sätta fingret på. För på ett sätt skriver jag privat. Ord som egentligen inte är menade för några andra ögon än mina egna. Men jag tror ändå att jag på ett sätt vill få ut orden. Känslor. För man måste nog det. Det går inte att hålla allt för sig själv. Det är säkrast, helt klart. För då kan ingen vrida och vända på mina ord, få dom till något annat än vad de var menade för från början.
Men jag vet inte.
Jag vet inte. Det är de tre orden jag använt alldeles för mycket de senaste dagarna. Jag vet inte. Det får mig att börja undra hur det egentligen står till med mig. När det går så långt att när man får frågan om hur jag mår, och man svarar med ett luddigt jag vet inte. För att jag är inte lycklig. Jag är inte olycklig. Jag är nånstansmittimellan. Jag är en vandrande vet inte.

Tackar nog för mig ikväll. Stänger igen butiken.
Sen märker vi hur det blir med dethär.